Det blev en dramatisk eftermiddag...
Micke dök inte upp vid 13-tiden, vi hade missförstått varann, men då var jag och Anna ändå ombytta så jag sprang och hämtade datorn o så körde vi armar och axlar eftersom det var det enda program jag hade på jobbet.
Ökade från 5 kilo till 6 konsekvent i alla bicepscurlar och i de andra övningarna la jag oxå på ett kilo över lag.




En snabb dusch, några samtal å jobbets vägnar och sen gick jag och Anneli och tog en kaffe.
Vi satt väl där 20 minuter och när vi skulle gå därifrån hör jag ett skrik och så ligger Anneli på golvet och har uppenbarligen väldigt ont. Driver hon med mig nu? tänkte jag, men å andra sidan skulle det vara konstig humor - även från hennes sida. Och dessutom är hon motsatsen till klen. Sist jag såg henne ynklig hade hon lunginflammation, halsfluss och bihåleinflammation på en och samma gång.





Nä, det var inget skämt. Hennes vänstra fot hade somnat och hon upptäckte det allt för sent. La all tyngden på fotens ovansida och KNAK. Svett och illamående såg jag henne uppleva - liggandes på Restaurang Fyrans matsalsgolv. Svårt att veta vad man ska göra...hon skulle ju sannolikt inte dö. Skulle jag ringa en ambulans eller skulle det bara bli pinsamt.
Nåja, jag ringde till slut och efter ett tag kom ambulans och sjukvårdare och klämde på foten.


Det konstaterades att inget stort var brutet och jag fick ta över uppgiften som ambulansförare i Annelis ljusblå Saab från -85. De rullade ut henne på parkeringen på båren.
Väl på St Göran konstaterades ett avdraget ledband. Ajajaj.


Nu tjänar det inget till att försöka övertyga henne om ett träningspass på ett tag...

I morgon powerwalk/jogging! :-)
Men Anneli får stanna hemma...