Fortfarande lite vissen. Ingen feber men röd i halsen. Har inte direkt nån drivkraft att få något gjort. En vanlig söndag skulle jag ringt en kompis för en fika, tränat ett pass eller renoverat en garderob. Men här blir inget gjort. Har lyckats koka min gröt och mitt kaffe och ätit den framför tv:n där min tisdagsgäst, Isabella Scorupco, blivit intervjuad på höjden, längden och tvären. Vad återstår?
Intressant att höra henne resonera om ödet. Känner igen mig - tänker likadant. Aldrig riktigt tänkt på att det är ödet jag tror på - mer på att det finns en mening med mycket av det som sker och att man sällan träffar nya människor utan att det finns nån mening med det. Att det ibland sker underliga sammanträffanden som sedan leder vidare till andra viktiga saker. Att se små tecken i tillvaron som hjälper oss att ta rätt beslut när det ska göras val.
Micke Nyqvist pratade om att nya filmen Änglavakt handlar om maktlöshet - och att det är något vi sällan pratar om i detta landet. Vad gör vi när vi känner maktlöshet? När det inte finns något jag kan göra åt en situation? När man har sagt allt man vill och gjort allt man kan? Ja, vad gör jag? Blir frustrerad, kör fast, kommer inte vidare. Och hur kommer man ur den känslan - när det inte blir som man vill? Nån som har ett tips? 

Nu ska jag kika på alpina lagtävlingarna en stund. Sen trotsar jag förkylningen och ger mig ut i solen i Hagaparken på en långpromenad!